Fotograferade gjorde jag redan som barn med min analoga kompaktkamera, mest kompisar och husdjur. Under gymnasiet fick jag min första kontakt med mer avancerade systemkameror, fortfarande analoga med tillhörande mörkrumsteknik. Jag fick även lära mig hur tekniken fungerar och vad man kan åstadkomma med kameran som konstnärligt redskap. Numera fotograferar jag, som de flesta andra, bara digitalt och tid i mörkrummet har ersatts med tid framför skärmen. Jag uppskattar den djupare förståelsen mörkrumstekniken gett mig för bildredigeringens funktioner men jag kan sakna timmarna i det mörka rummets speciella värld. 

Jag tycker om att finna skönhet i vad som inte vid första anblick förknippas med ordet vackert. Industriella miljöer och mänskliga artefakter i landskap och stad, nya som gamla, har oftast en rå och brutal skönhet som jag försöker fånga. Genom att frigöra föremålen från sina användningsområden, med rätt ljus och beskärning, vill jag höja upp det vardagliga och tråkiga till något värt att betrakta och lyfta fram. 

Naturen är en ständig källa till inspiration och skönhet för de flesta och även om jag fotograferar klassiskt vackra naturmotiv kan jag inte låta bli att även här försköna det mindre uppenbart vackra. Förfall, förruttnelse och död i naturen kan vara minst lika vackert att betrakta om man framställer det på rätt vis. En vissnad blomma, en vindpinad trädgren, ett solblekt djurkranium blir till en skönhet med vemod och eftertanke.

När jag har siktet inställt på natur går jag på jakt efter mina bilder men att hänga på sig kameran och gå på stadspromenad är ett annat sätt att fotografera. Ett öppnare sinne och en känsla av att vara en del av motivet. Alltid med det aktiva valet närvarande att inte fotografera, ibland kommer jag hem med massor av bilder och ibland knappt några alls. För när du fotografera dina medmänniskor på offentliga platser är ibland den bästa bilden den som du avstår från att ta.

När jag tar sportbilder fotografera jag nästan uteslutande inom min egen sport HEMA (Historical European Martial Arts) både vid träning och tävling. Dessa foton kräver ett helt annat sätt att tänka, fler bilder behövs då många personer rör sig omkring motivet och oftast väljer jag svartvitt för att motivet ska lyfta från den röriga bakgrunden. Här jobbar jag nästan uteslutande med full automatik då rörelserna är snabba och ibland svåra att förutsäga.